Som den förunderligaste av sagor,
lagd i försiktiga mönster över min hud,
är mellanrummet där vi möts

Och när jag inte längre försöker lyssna
kan jag äntligen höra dina händers berättelse om
och se allt som skimrar när du kysser mig

För det är i det utelämnade, 
det vackraste blir stående
och där ingenting behöver sägas, 
blir allting sagt