Om hur det plötsligt kommer över mig  med ojämna mellanrum...

Smärtan, saknaden...

 

Du fattas mig

 

 

Ensam

i mörkret  

på väg hem

var jag

 

 

Tårarna

rann

nedför

mina kinder

 

 

Mitt huvud

bultade

min kropp

skakade

 

 

Du fattas mig

du fattas mig

 

 

pappa...

...du fattas mig

Fri vers av Ylvavirvla
Läst 1647 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2006-02-12 14:47

Skriv ut
Spara som PDF

Diffusiaria otroligt underbar 2009-04-28

Lollan_ smärtsamt, sorgligt och mycket fint skrivet. En verkligt stark känsla. Fint :) 2006-10-07

ej medlem längre Orden berättar en smärtsam historia som jag mycket väl kan relatera till. Mycket vackert formulerat och skickligt skrivet. 2006-05-28

Helen_Varghierta Här är känslan inkapslad också du ger nyanser av smärtan genom dina ord men ingen kan ändå tillfullo förstå... tack för att du delar med dig. Styrka. 2006-04-26

Snowstorm Tårarna rinner nedför mina kinder och jag känner med dig min vän... Du har inte haft ett allt för lätt liv vad man kan läsa i dina dikter? 2006-04-09

Marlene Anna Linnéa den här känns i bröstet.. du har en bra känsla tycker jag 2006-03-30

ej medlem längre Naiis text, fylld av pasion och längtan. 2006-02-18

Agnieszka du lägger fram dina känslor och man kan nästan nästan snudda vid saknaden. den här dikten berör mer och mer efter varje gång jag läser den. 2006-02-18

NoMi F En mycket berörande dikt kan riktigt känna saknaden och din känsla gråten Sorgsen men fin i sig 2006-02-17

Propella Vilken gripande text! Jag har läst den några gånger på raken nu, och den berör verkligen. 2006-02-17

mb74 bra skrivet,lite sorglig,men även sorgligt kan vara roligt att läsa när det är bra:) 2006-02-17