vattenhjulen
lyfter
skovlar

tömda




mulor
skriar i nattstigar av
skrovliga röstläten

piskor viner
ur
stenbrott



mulor skriandehesa
bärandes
bördor av
bundna
slag




de längtade så mycket efter tecken
tecken till tro




han
vandraren följde rösten

hennes stämmas glöd
lyfte ekens frukter ur jordbädds hölje




blåskrudad vakar hon
i tornets
falkögon

taggen har hon dragit ur sitt hjärta
blöder ymnigt


de vände
till
tro



mulornas långa öron spetsades
lystrande in i vinden


vinden rörde vid deras stämmor
skriet stillnade

av rösters mildstämda toner




de möts

i det eken blommar



hon ler
i vakandeblommas blå

bergsvallmo


*


regn

rör vid mina händer


eldbladen vill jag vattna

in i
rosenglöd


*



solhövdad
blickar

falken

in i bildens slutna





ljusnyckel

öppnar upp
låsets
treklang




hon vandrar
genom
bilden

in i


livsflödes


lugn


*


spännbandet runt pannan

brast i
stormarnas
turbulens


dalen öppnades
med tempelklockor

hon ler
i sömnbladets kronhänge


*


hon står i ljusögat



ropar in i sömnträds
krona



kom drömfåglar
tag mig med



i det vidgade
ögats safir