Kråkfåglar av tre arter samlades
över det spirande vetefältet
under högljudda krax, skorr och klirr.

Det var kråkor, råkor och kajor
men inte några skator,
ty de är för dåliga flygare.

Inom kort befann sig alla medlemmar
på sina särskilda positioner
och deras dans kunde börja.

Hela flocken började nu flyga
så att de tillsammans bildade
en väldig cylinder av fåglar.

Så cirkulerade de alla motsols
i oktobergryningen, åt öster,
där solen nyss hade gått upp.

De kraxade och skorrade
så att de ömsom ropade i takt,
ömsom löste upp takten.

Denna ritual utför de
en gång per årstid,
vår, sommar, höst och vinter.

I fjol bevittnade jag
sommarflygningen över staden.
Detta var höstflygningen.