över ängen synes en tråd
spröd
skir
stark

tråden svävar

som om
som
om

tråden söker fäste

vinna
vad är vinna
tillit måste vinnas


av ljus tvinnar tråden
vägen är
en

är ett ljusspektra

tråden svävar
böljar

av dimma spunnen
av ljus tvinnad

solfingrar rör vid dess ljustoner
ur värme lindar tråden sig

sin ände
sin enda

delen av sig själv runt bladfäste


spindelmor ler i höstträds ängsguld


över ängen är en lina spänd
vid kärrets klarnade vatten

av lyftade
rasade grenars stillgöra
grumlades du

skogvaktaren
väktaren
lyfte er

nu porlar strömmar klara


vid kärrets höstsolsskimmer
skölja de blad av alla träd

dukar lakan täcken
hänga pigorna
på linan över ängen spänd

sparvar håller seglen i vinden


spindelmor ler i höstträds ängsguld


fågelsträcken plogar nordans åkrar
vi drar söderut



det är en tråd spänd över ängen
från östanom till västanom
från morgonens purpurrodnad
till kvällens eldströmmar

skimrar gör tråden

det landar en
häger vit på en tråd

vajar hit
vajar dit
lystrar till
trådstämma

träder in i balans skönhet

balanserar i
stundens

mid
dag

till
lit


tråden rör sig
från norr till söder

hägern följer

såraders
sländsång

än blommar gladiolus i eldröda kalkar ur blå

flyger ängshök
in i tjärnögas
vakande

stämma


spindelmor ler i höstträds ängsguld