Lyckan är en elak och kännslokall man
Gen än, en glädje som inte är sann

Han kan inte stanna hos någon ett längre tag
Flyr alltid vidare, bejakar sitt jag

Han tittar dig i ögonen blott en sekund
Lämnar dig sedan utan en blund

Han vänder på klacken stolt och går
Sedan du leva med saknaden får


Kärleken är en vacker kvinna
Hennes gunst är inte enkel att vinna

Ögonfransar långa, förförande som få
Tittar du in i dem kommer du underbart må

Men kärleken hon är ofta lurig
Svår, hård och klurig

Hon gillar inte att ensam vara
Hennes sätt är inte enkelt att förklara

En sak är säker, hon lever där lyckan är
och när Han packar och går blir hon sur och tvär

Hennes ögon blir gröna, svårt och grå
Hon är den endå då, hatet kan förstå


Hatet är en tonåring klädd i svart
Han mår bäst ensam som en katt en svart natt

Det är lätt att känna igen hans uttryckslösa blick
Avundas det Han igentligen aldrig fick

Hatet Han värker och gror
Ofta all uppfattning av verkligheten snor

Han är galen, kännslolöst förvriden
Tar med sig saker man inte räddar med tiden

Men ibland ger Han vika för lillasyster sorg
Som också vandrar ensam på ödsliga torg


Sorg är en liten flicka klädd i regnblekt blå
Med en nalle som är ljusgrå

Hon kikar ofta på när lyckan och kärlek bjuder upp till dans
Hon skrattar åt dem, de tror de har en chans

Hon värker ofta i det tysta
Ska andra se henne måste de lyssna

Ibland ger hon av sig ett ekande skri
Skälver ut i eskalerande smärta som evigt kan förbli

Saken är säker, när hon fattar din ensamma hand
Vandrar ni evigt på tårfuktig strand