mård
vädrar i stengrytsgrotta

iller pilar
lekande lätt
i cirklar
lekande
runt
runt

utter sitter
på slänten på bakhasorna med framtassar lyftade

mård ser sig förnöjt om i platsen mård funnit
utan sökelse
hemsökelse
trenne stenar lagda omlott med jordevägg stödjande
det löper spröda rötter, egentligen överallt inom denna läplats
mård iakttager dem
mårds ögon målar med rotföljen
målar linjerna
har helt enkelt stigit in i rottrådarnas
ropar lätt till iller
har du sett
ser du
träden är här inne också

iller stannar i ett av pilstegen
med ena tassen lyft
nu tror jag helt bestämt du blivit ja, jag vet inte vad, hur kan träd. jag menar blott, hur kan träd få rum där inne det är ju ett krypin
ett kryp
in
fundera ett varv till, nåja du lär inte kunna gå ett varv runt
och egentligen är det ej mycket att fundera över, hur skall ett träd få rum där inne däri knappt ditt nätta huvud får rum att kika ut

mård himlar med ögon
det är inte en ide att söka övertyga dig
vi byter helt enkelt åskådningsplats så får du se med egna ögon då

så gjorde de

iller såg sig nu om
det är sant
träden är här

det är väl klart
viskade mullvad lite längre in
hur kan annars jorden ligga still utbredd
jo si di rötterna är jordens hårnät
fiffigt eller hur
det vet väl jag det
för si jag kammar och borstar ju båd rot och krona och flätar stam
låt mig bereda er båda plats för tassarna mina vädrar regnpärlor

mullvad vidgar stengrytsgrottan så de båda får rum
så hördes de första dropparna anlända och utter tjattrade fröjdefullt
begynte åka kana i hisnande lekfart
och snart var det trenne vilka åkte kana med pälsar glänsande av regnskönhet

mullvad kisar i halvskymning
ler med hela sitt väsen
vilken fröjd
vilken glädje
må de sprida ringarna in i människodalen