elden såg in i
dennas frusna nejder

denna bar en mantel spunnen av torv
vävd av torv
med jordspår i
spunnen vävd av torv med skimrande silkestrådar däri
med guldstoff pudrat däri

mantel var sömmad av dennas
med dennas silvernål
den vilken dennas bar i bröstficka
i det spetsbårdade innerförklädets ficka

invävd i mantelns grundtoner är
mönster; färgmönster av växter givna

fotsida
långärmad gav manteln värme till dennas hela

elden såg in i
dennas frusna nejder
hur kan det komma sig att du fryser
manteln, mantelstoffet är givet av de visas händer, de vilka lever i mossens djupa grund
de vilka tvagar hennes hud med solregn
vilka doftar hennes hud med månsilver
ändå
fryser
du
elden såg in i
dennas frusna nejder
ser du i dina drömmar månne isar läggas
i täckelse över sjön
ser du dig bli infrusen under ytan
hör du dina knackningar
innan du sjunker
stelfrusen
vet du då icke att ljuspelarna
lyfter dig
ser du i dina drömmar isen läggas i täckelse till sjön
kan du ej uppleva dofterna ur havsfruns kittelregn
hör du icke sångerna sjuda
ljuda
ser du
i dina drömmar
och är de dina drömmar
eller inkommandes
medvandrares
isen läggas
i det vindfarare morrar samt gnisslar tänder
nej, de tänder ej lyktan
tänder
tandrader
låt mig smörja knäppet till
gångjärnen till lyktan
gångjärnen vilka gnisslar i nattstilla
knäppet vilket haltargnisslar
låt mig tända lyktan
oljan inom vilken lotuslågan skänker klarhet
ser du stränderna
de morrar över allt ofunnet vrakgods
över allt överblivet
över orosmolnen vilka dunstar ut ur pannor
hon har innefattat det komna ur deras morrande
hon binder nu kvastar
inte eldkvastar
inte av harm
av halm
av björk
av björkaska
av skaft
ej tuskaft
kanske kypert dräll eller gång

tuskaft är enskaft
av träskaft
jo, det är sant
med träskaft
hon sätter dem i renarfolkens
städarfolkens händer
vindfarare bär det upphämtade ej mer överblivna övergivna till en plats vari dessa tillåts tala
så är de ej mer vrak av gods

elden ser in i
dennas frusna nejder

hur kan det kommas
hur
kan
det
kommas
ser du i dina drömmar spegelblad
ur
ur
blixtrande reflektioner
vilka tänder
ser du lykttändaren ropa ut timaslagen
järnklockan i dalen svarar mjukt
isar blixtrar i solnejder
isar kan frysa inne till synes rörelsen
snöfarare vet att bygga igloos
isar möjliggör vandringar däri du annorledes av tyngd skulle sjunka
så är isen nådegåva
skådegåva
se mönstren
kartorna
skattkartorna i dina händer
isarna bär dessa mönster
dessa linjer i sig
så är isarna bärandehänder
rörelsen är inom isarna
inom glaskulan av kristall
så hör du spegelbladen spricka inom vårens
saktaöppnande ögon

sätt dig här hos mig
låt mig visa dig vem jag är

dennas satte sig
sjönk ned
med armar hårt åtdragna lindade om sig ned hos elden

elden vilken svalde lågorna
en eldslukare är jag helt visst i denna stund
behärskar mig själv brukar ej fot o gen,
behärskar mig själv min egojakt min egohägring genom mitt själv
genom mitt egostilla
genom mitt egomötande
allt är svart
svarta stenar är jag
vindfarare sällas till oss
nu glöder jag
lägg dina händer närmre
öppna din gordiska knut
låt den yttre bilden fysikaliskbilden av eld
värma dina fingrar, tina yttrestegen
upplev eldvärmen spridas i hela dig från ditt mötande inre
däri är min glädje
se, nu dansar jag glädjens dans in i lågors variationer av eldljusvärme
så ser jag dina frusna nejder tina

dennas öppnade armar
mötte sig själv med bröstskimrans valv
ser du

kanalstadens
hjärteldar

ego är vackert i sitt upphöjda ljus



ur hussidors
skuggor



stiga de

ned i väntande gondol



gondoljär
vaggar färden



under broar vattenskimrande
uppdagas deras ljuslängtan


han landar dem


däri deras fingrar
sammanflätas av
fjärilsljusen