(ur \"En levnadssaga\")

8.


Så länge orättvisan mellan oss lever
måste kärleken kämpa för sitt liv
Fienden är stark och det kräver
att vår motståndsrörelse blir effektiv...

Tillsammans satt vi men alltid med andra
kring organisationens sena mötesbord
För att sen arm i arm miltals kunna vandra
i demonstrationernas gemensamma slagord
Förgäves i vår enskildhets trötta sekund
kunde du oss då stillsamt klandra:
Stanna vi måste stanna till en stund
för att också tala med varandra

Först när de tomma bussarna blev allt fler
och jag ligger ensam i sängen utan makt
och till slut en natt du inte kommer mer
förstod jag orden som du sagt
(1970)


9.

Och på radion i december sextisju
Efter den mångomsjungna demonstrationen
hötte doktor Harding med fingret: Du!
Den är barnslig den där reaktionen!
Den vars barndom blivit störd
Den som aldrig känt nån harmoni
blir i sin ungdom lätt vilseförd
av läror om revolt och anarki

Pendeln slår tillbaka sextiåtta på våren
De Gaulle kramar musten ur revoltens Paris
och Vietnamrörelsen får sin första kris
Vi kände av dem igen de gamla spåren
Överbyggnadens stormsvalor mot det blå
börja tappa styrfart och bli trista och grå