Torra höstläppar
som rör sig i små sekunder
du är på andra sidan
men jag ler
tills det blir sprickor
i läpparna.

Ja: det är tomt, säger du
jag blundar riktigt hårt
som att jag skulle vara hos
dig för några sekunder sedan.

känna din värme som kryper
längs mina kalla ben:
och höra ditt skratt landa
i vibrationer på min hud.

dina lögner är svarta
över telefonen
men jag har lovat
att ge oss en chans
som att det vi byggt
på för länge
är för mycket att
förlora just nu.

bara sådana små sms:
som gör att du täcker
allting som du spillt ut
som tilliten som jag kastat
kommer tillbaka in.

det snöar i Sundsvall:
säger jag.
och ibland känns det som
att du inte riktigt lyssnar.
som att bara min röst
som smeker din telefonlur
är nog.

det kan vara lite
irriterande ibland
när du önskar att
jag var i din soffa
försöker jag motstå dig
och säga att jag ska gå nu.

jag är väl inte den
som viker mig längre
tänker jag:
men jag svarar ändå alltid
på första signalen när du ringer
och drar en vit lögn om att
jag höll i telefonen
när du ringde.
(fast jag sprang till den
och hoppades att det var du.)

och vi sitter på skilda håll
och jag är tillbaka på ruta ett
varje gång.

du längtar efter mig:
i ord.
men aldrig i handling.