jag hade kunnat älskat dig
för en stund
tills du kysste henne på
dansgolvet
med mig en meter bakom

och jag såg allt.
och du ljög för mig.

jag raserade allt i
samma sekund
stängde av allt som
hade med ditt namn
och göra.

jag kanske är dramatisk,
tänkte jag
och funderade över att backa

men jag kan inte släppa
känslan i magen som
får mig att kräkas i munnen
varje gång jag tänker
tillbaka.

jag gjorde precis som
jag alltid gör
jag förstör.

jag kan inte ha en relation
för jag knuffar undan allt
som kommer för nära
som rör till det kaotiska inre
som jag bär på dagligen.

du var en del av det.
tills då.
du rörde bara till mer
jag fattar
tänkte jag.
jag fattar att hon är
en sån du drömmer om

du förstår inte, säger jag
du förstår inte hur det känns.
och du säger nej,
det var inget farligt.

jag framstår som en svartsjukebit
som du inte vill ha i ditt liv
som drar ned dig i det svarta.

medan jag sitter tyst
när du tittar igenom min telefon
och ifrågasätter varför
jag är med mina bästa vänner

eller i värsta fall,
säger du ingenting alls
precis som nu..

och då säger jag bara
fuck you.
jag klarar mig själv.

(varför måste jag alltid
förstöra allt som kommer nära)
tänker jag,
men det var ju du
som kysste någon annan.