det känns okej att
vara mig när jag är
med dig.

jag kan vara sådär
lagom trasig
och lite kall
men du säger inte så mycket,
inte alls.

du lägger ofta din hand
på mitt lår
och ibland blir jag van
att den är där
men när du tar bort den
känns det kallt.
ensamt.
som när du inte är här.

jag är en sån där människa
som har svårt att se någon
i ögonen
för det känns som att jag
är en sån man läser av fort.
som man kan kliva under skinnet på.
kan förstöra, ganska lätt.

men när dina mörka vackert
gröna ögon vilar med blicken
på mig
kan jag känna mig trygg.

du kan vara ganska osäker,
på var du har mig ibland
och jag kan förstå.
men jag är här.
jag försöker bara få
mina känslor sammansatta
försöker förstå vad du
gör med mig.

försöker att inte förstöra
det här fina.
för jag har så lätt för det.
tror jag.

du har stannat ett tag nu.
och kanske jag,
kan låta dig komma in på riktigt nu.