Gråt, det gråter inom mig.
Men varför?
Vad gör gråten för nytta?
Den finns där,
den känns hela tiden,
men varför?

Vad vill den säga mig?
Den gör mig bara förvirrad.
Som om jag i mitt inre
har landat på en annan planet,
ensam där ingen förstår mig,
hur högt jag än skriker,
hur innerligt jag än sörjer.

Någonting är fel,
någonting är inte som det borde vara.
Men hur ska jag någonsin förstå vad
när mitt inre och mitt förstånd
inte talar samma språk.

Jag förstår ju inte!
...ska det vara så svårt att bara få veta?
Varför ska jag behöva gissa och leta...

Arg, jag blir så jävla arg,
för att jag inte kan!