Just nu, nu finns jag inte mer.
Jag är katten vid min sida.

Här är min kropp.
Nu, bara nu.
Inombords finns ett lugn.
En stillhet.
Dövande tomhet?

Jag är någonstans, men inte här.
Inte i närheten.

Och ändå bara här.

Bakom trötthet
och utmattning.

Sscccch...bzzzsss...iiiiiiiiiiiiii...

Det tjuter i öronen.

Trött tar mig som en varm, tung älskare.

Vaggar och lockar.
Jag vill sova djupt.

Utan drömmar som kräver min närvaro.
Min uppmärksamhet.
Klistrar sig fast på mig.

Jag vill sova.
Försvinna.
Vila.