Första gången jag hörde rytmen, känslan och drivet var från gathörnen. Bensinen och bilarna skänkte explosioner mot kroppen. Det var vackert och brinnande likt en Richards-gitarr.
Poeterna sa:
- Nu skriver vi raderna som folket behöver.
Konstnärerna sa:
- Nu målar vi in färgerna i hjärtanen.
Musikerna sa:
- Nu får vi blodet att koka.

Vi såg gatorna försvinna upp i skyn, misären och missundsamhet försvann i stuprören. Allt såg annorlunda ut. Solstrålarna studsade mellan husen, och sjöng upp tröttsamhet. Ingen tid för sängliggande, raketfart mot livet, upp, ner, höger, vänster, fånga allt, som fånga vill. Det är slut med tråkiga stunder, det finns för mycket av det ändå.

Biografen på Söder visar en film om New York, skyskapor, beatnik, Brooklyn style, hipsters, jazz, nergångna hus, vackert, puls, allt som en stad skall ha. Nu vill jag känna allt igen, på drift, sa Keurac, nu startar jag planet, nu lyfter vi, genom atmosfären, mot upprymdhet.