klart jag saknar
med avståndets brutalitet
just i kväll
när världen är 
mer än jag orkar
och trädgården ligger argöde
med slocknade lysmaskar
och en suckande grind

klart jag saknar
med armar som bara vill kramas
och en litenhet
som inget hellre önskar
än att ligga nära nära
varmhållen och tröstviskad