åter stoft
från sällhets höga sky
djupt
i magmas ohejdade flöde 


omdana ämne
levande öde
till nya strofer
ämnade att ljuda
levande sjuda


visa varthän

alltigenom
rymmer
puppans skal

bryt dörrar
som synts låsta
frö att födas
spirande viga
sin inre rymd


som fötter på jord
lyckligt blottad
ej längre tyngd

ej heller skymd