Dagen vi möttes ekar i oändlighet
tills dagen jag inte längre finns
Bittra tårar för dagen närmare
Ditt leende för dagen undan
En emotionell jojo som ständigt
gör mig tom och kall

Jag älskar att du finns
men hatar att du inte finns hos mig
Jag fortsätter att lida och stanna kvar
klamrar mig fast för tanken av dig

Åren är oss berövade
Två skärvor som skapade en helhet
är nu främlingar som möts färre än önskat
Minnen fogar ihop oss och vi kastas in i det förgångna
likt en snöflinga som vackert dalar
för att sedan kolliderar med materia för att smälta undan
Och du lämnar mig än en gång
om och om igen