Hon kom när jag behövde henne
och jag lät henne ta över när all min styrka försvann
när hela min värld brast samman

Hon gjorde det jag inte kunde
och själviskt nog så hatar jag henne för det
när hon bara följde min vilja

Hon var känslokall, tom och avtrubbad
och kunde på något vis leva med vad hon hade gjort
när jag knappt kunde det

Hon kunde se mig i ögonen
och lyssna på mig skrika ut allt mitt hat mot henne
när det var mig jag var arg på

Hon försvann till slut en dag
och jag vet fortfarande inte vart hon kom ifrån
när jag blev den vidriga människa
som kunde hålla Rhaegal under vattenytan