Han gör det gång på gång
Med samma sömngångaraktiga säkerhet
Att bli övergiven scensätter han
Som han en gång blev av sin mor
Han famnar smärtan och blodet
börjar susa i hans öron
Han gör saker han avskyr att göra
Och det är stor dramatik
och levande poesi
Är svartsjukan någonsin mer
eller mindre berättigad

vad vill han
han vill veta sanningen
om vadå
sig själv och andra
varför då...