Staden virvlar i snö, vasaallén förgrenar sina tunna

lungfibrer i hennes vita andning, vadderade

tankar, inglasad värme, hon är, han är

snörvlande kär

vi packar ömsint vår snötid mot gatan,

tätt intill trösklar, kullersten,

 brunnar, vantar, hjärtan

röst

ur den

    innersta klangen av barndom

             som fortfarande virvlar

                  virvlar sönder oss

-

ljudlöst lägger sig himlen i fönsterkarmarna

                ljudlöst dunsar hjärtan bakom dunjackor

vagnar färdas, vi är inuti luvor, vi är

han är, hon är, rosig och kär

                                   och blå skymning i speglar och ögon

blåskymning virvlar oss in i varandra