Är det när det inte kliar längre? När du är oförmögen att känna känslor alls.
Är det när du inte kan peka på vart det gör ont? När du bara vet att det inte står rätt till.
Är det när du inte kan sitta still? När du inte har någon lust till någonting.
Är det när framtiden skrämmer? När det känns hemskt att leva i nuet.
Är det när hjärtat klappar hårt? När du älskar någon som inte vet vad kärlek är. Är det en rotlös tillvaro jag lever? När du varken vet ut eller in.

Allting känns extra tugnt. Ringa ett samtal, ännu värre- att bara att besvara någon som ringer till dig. Jag är irriterad. Småsaker får mig att vilja krypa ner under täcket, och tvättkorgen ger mig ångest. Att tänka överhuvudtaget är svårt, jag kan inte fokusera rätt, och kollegorna på jobbet undrar om man dagdrömmer. Mardrömmer.

Jag vill inte tro att jag är ond. Men jag önskar dig samma tillvaro. Minsta misstanke om att du är fri inombords får mig att känna mig långt efter, jag blir stressad av min egen skugga.

Var du tvungen? Jag vet att du inte vill mig illa, men du gör det ändå. Är du lika Rotlös som jag?

Jag orkar inte ta itu med sådant som förr inspirerade mig. Laga goda middagar, träna extra hårt, rå om min familj, och värna om det jag faktiskt har.
Jag vill ringa Mormor. Jag vet hur mycket glädje jag kan ge till henne, av ett enda samtal.
Jag vill känna mig fin med mig själv igen, jag vet vad lite som behövs.
Jag vill träna mer friidrott, plugga till högskoleprovet, gå in till jobbet om mornarna, umgås mer med min syster, sluta äta godis, ringa min hyresvärd, spara mer pengar.

Och så vill jag ha dig. Så gärna, så mycket.

Det är en rotlöshet som bor inom mig, detta är min vardag. Hej, hur mår du?