Jag försöker ta på dig,
Du smiter, rymmer och jag kan inte registrera.

Jag försöker förstå dig,
Du är oberäknelig och ny för varje gång.

Jag försöker lära mig uthärda dig,
Du slår alltid till när jag är som mest mottaglig och sårbar.

Jag försöker försonas med dig,
Du är inte ute efter att bli min vän.

Jag försöker skriva bort dig,
Du kommer alltid finnas mellan raderna.

Du är Ångesten och du tar upp alldeles för mycket plats i mitt unga hjärta.
Nu välkomnar jag dig, och ställer mig likgiltig inför nästa besök,
så kanske det inte bli lika roligt längre.

Välkommen in.