som skapades världen
en morgon i december
när stjärnkolonierna
föll samman och öppnades
regnet samlades i händer
av tankars kraft
och människors sorger

----------

det hänger skjortor här
och kjolar av lätt och liv
men ingenting är svårare
än just det
att ta stegen över de grå
för att mötas genom rädslor
men när det sker
suckar fröjden på sitt eget vis

----------

som gråten nu är konstruerad
inte alltid sorg utan också ljuvlighet
som i återmöten och i nyårsaftnar
och en nick till universums märklighet
och fucking humor

------------