Månen svävar ovan oss, och ler mot natten. Det är så fruktansvärt vackert när den lyser upp snön på marken. Två älskade var vi. Kärlek som vår har aldrig funnits nån gång. Trodde jag då, men insåg att det var fel.

Ett gulnat vykort, en doft är allt som finns kvar. Resten ligger utspritt likt regn över stan. I ärlighetens namn vill jag inte minnas, ty glada stunder fanns sällan. Vad jag förstår nu, som jag inte såg, men alla visste, så handlade det bara om henne, och vad hon ville. Jag vet, sa min vän. Men du är gladare nu. Det var du aldrig förr.