Jag tror att jag klarar mer än jag tror jag tål,
borde istället sätta upp några enkla mål,'
som jag sedan måste följa till punkt och pricka,
utan att bli skraj och åter sticka.

Bort från verklighetens ömma sår,
till min egen tillflyktsort där jag bättre mår.
Jag undrar vad som håller mig kvar?
...kanske är det längtan efter bättre da´r

Fastän jag vet att det knappast bättre kommer bli,
så är det svårt att på mig själv få pli.
Det kommer dock inte att på mig ta kål,
för att jag är gjord av rostfritt stål.