den vandrande
dricker törst i benens skugga
suckarna skrapar längs hud och fåror
kanske är allting bakvänt
som gråten rinnande innåt

-----------

jag träder närmare
inte rädd men skakande
ty i dessa långsamt vävda mönster
anar jag ett hemma 
som det alltid borde varit

------------