Tänk om något var lite, lite annorlunda.
Om den där tröskeln inte fanns
och du inte behövde ta det där steget
för att våga pröva något nytt.
Vad vi skulle le, du och jag.

Men tänk om det inte finns någon tröskel.
Om jag bara inte är tillräckligt mycket du
och vi inte finns.
Där är du och här är jag,
förstår du vad jag menar?

Det är synd att drömmar är så sköra,
att de rasar kring den buttra verkligheten.
Men om jag fick drömma
och låta fantasin omfamna oss,
skulle din kind bo i min hand.

Två par ögon måste se samma sak
innan ridån kan dras undan,
och de måste vilja se
utan att någonsin blunda igen.
Då kan föreställningen börja.