frostiga nätter
som liksom griper tag
i stadens hjärtan
och kramar ur,
sköljer rent
men lämnar ingenting kvar

i den svala vinden
lurar huggtänder
så de bygger murar
stänger dem ute
virar halsduken
ett extra varv

människornas fötter
som ett kaos ovanpå gatan
krossar
spröda snöflingor
men ljudet är bedövat
stadens larm

som blind
men hon ser sig själv
människan och murarna
de trubbar av
verkligheten
och kylan