Tänk att vara florist om man är anthofobiker (rädsla för blommor),
eller att vara matematiker om man är hexakosioihexekontahexfobiker (rädsla för talet 666) eller tetrafobiker (rädsla för talet 4) och även triskaidekafobiker (rädsla för talet 13).
Inte heller så passande att vara teknolog om man är teknofobiker (rädsla för maskiner) eller att vara präst om man är ecclesiofobiker (rädsla för kyrkor) och att arbeta på cirkus om man är coulrofobiker (rädsla för clowner) måste vara jobbigt.
En nyhetsuppläsare som är neofobiker (rädsla för nyheter) har problematiskt och en bibliotekarie som är bibliofobiker (rädsla för böcker) bör kanske tänka på ett annat arbete såväl som en målare som är xanthofobiker (rädsla för färgen gult).
En hemmafru kanske bör söka sig hemifrån om hon har oikofobi (rädsla för det egna hemmet) och en gymnast som har kinesofobi (rädsla för rörelse) blir nog inte så bra i sitt yrke.
Kanske även att läraren som har scriptofobi (rädsla för att skriva när andra ser på) bör tänka sig en annan syssla och har personen också skopofobi (rädsla för att bli iakttagen) måste yrket vara väldigt påfrestande.
En författare som har logofobi (rädsla för ord) och en sekreterare som har grafofobi (rädsla för skrivning) har det nog inte lätt.
Man kan tänka sig att en dansare som har charofobi (rädsla för att dansa) måste innan varje dans ha väldig scenskräck och vad ska en person göra som har ergasiofobi (rädsla för arbete)?
Men värst av allt måste väl ändå vara androfobi (rädsla för män) eller caligynefobi (rädsla för vackra kvinnor) ändå vara. Vi behöver ju varandra.