han
rör vid

hennes brända
pannband

prärierosor
blommar i hennes händer



*



moln
ur djupstilla
solsegel


rör vid vindens slumrande öga

läppar
uttalar
amorindrömmars
slumrande
pärlljus


moln andas
vitas ljusgnistor

strimmandes
bergsögas
juvelnatt



*



spindel väver hennes mantel
lägges skir över hennes
blödande hjärta
axlar sjunkna av bärandes ok
lyftas av spannens börd



*


hennes hand gled
ur den vakandes

blicken
flög
in i drakflodens
väntandevisdom

däri kärleksträdet
blommar ur

mannaminnes
visdoms
rena

klanger



*



lerfatet drejat
format

med mjuka händer

soltorkat i
mildvindens kärleksöga
vilar i
blickfång


hon målar stilleben
av sin en gång drömväg


innan hon lades
i båten

vilken ur elds stillnad
förde henne till läkeön

i dimmans lyftande



*



ökenryttaren
driver upp
sandkamelers
vaggande
skepp

vattnar spruckna sandblad

ur fårad
pannlob andas

ökenrosens
sannhet



*





hon ser dem
i natten skruda träden
med tända lyktor
vita in i kulörta
ser dem vandra till stranden
sjösätta
tända lyktor in i kulörta

lyktor är väktareldarnas
vita bladregn
tonande ur
hennes
månögon



*



silverbladet lades över
hennes
läppar


ögonen slöts
över hennes glasartade blick


hon
är
ej
mer

däri

ty silverfjärilen
befriade hennes dräkt



*



stjärnbäddad
silvermåne

andas molnfärders klara stigar


allt väver
i silversnipas årtag