De där med "testosteron" och vad det ställer till för män har vid dehär laget länge varit uppe i debatten, många är de som hört talas om "hormonstinna vita medelålders män", eller "hormonstinna män" över huvud taget? Det har varit ett slagträ sedan en bra bit tillbaka i feminismens hand.

Att det manliga könshormonet testosteron skulle kunna användas som förklaring till den stora övervikten svarta i amerikanska fängelser är inte förvånande att höra då man då kan bortse från de stora socioekonomiska orättvisorna som enligt mej är den verkliga förklaringen.

Skulle inte heller bli överraskad om den förklaringsmodellen skulle dyka upp här heller visavi den procentuella övervikten färgade/invandrare i svenska fängelser - ganska självklart att en del människor helst vill se att det är offren för ett tokigt och misslyckat samhälle som själva är orsaken till sin olycka.

Visst har allt sin betydelse - arv, miljö och ekonomi, samt för tillfället och på sikt rådande ideologier som har och haft betydelse för människors uppväxt, socialisering och liv, frågan är bara hur stor i vart enskilt fall.

Men vill man se sambanden och de verkliga orsakerna ska man akta sej för att köpa de förenklade modellerna.

Jag är ingen anhängare av rasrenhet - snarare tvärt om. Inte heller av att det finns några absoluta mentala drag för var nationalitet - svenskar har till exempel generellt av vissa amerikaner ansetts ha ett påfallande drag av trög dumhet över sej vilket en gång förknippades med vårt bistra klimat och långa mörka årstider och fåordiga kynne.
Det har även en gång i tiden varit på tal att trädet Oxeln skulle utnämnas som svensk nationalträd då den är grå och intetsägande - undrar om det möjligen kan ha varit Linéus,,, nej, men kanske Swedenborg :-)

Nåväl - det finns så mycket som tyder på att om något ska ha veto i fråga om vår fortplantning är det bästa för människan att överlåta det till kärleken - inte till genetiken.

Dock - det som komplicerar detta är att hondjuret (kvinnan) till stor del i sina löpska perioder styrs mer av primitiva instinkter än av ansvarsfull kärlek. Möjligen kan det vara en del av orsakerna till den successivt ökande aggressiviteten bland människor då hondjuret i första hand tycks välja en parningspartner som skulle kunna försvara avkomman - detta särskilt i otrygga tider.

Märk väl att jag i detta resonemang inte är ute efter att ytterligare skuldbelägga den redan så skuldtyngda stackars kvinnan - mina funderingar går ut på att försöka se lite samband varför det är som det är.

Olyckligtvis stämmer inte denna undermedvetna kvinnliga logik då den utgår från just det kvinnliga tänkandet. De på det viset utvalda aggressiva männen styrs av helt andra drifter än de som senare vore önskvärda som vårdnadshavare och försvarare av avkomma och familj - därav de många skilsmässorna.

Men som tur är ur artbevarande synpunkt kommer då den vårdande och kärleksfulle mannen in i bilden och tar över ansvaret för den redan befintliga avkomman, samt får tillfälle att sprida sina egna gener i den kull som denne sedan ofta blir biologiskt upphov till.

Ja,,, och så går livet vidare med en mängd variationer på temat - ett litet mysterium för oss som lever det.