huset med de nio trösklarna
vuxet ur klippan vilken lever i havets bränningar
talte med en av vidvinkelvrårna
en av dessa vilka lever i lä
ty hit in i detta ödehus driver vindarna in
ur fordom ur bortom hitom
stränderna
klippsprången skrudas ofta med vita anemoner
en del kallar det skum eller fradga
och nog ser klipporna ibland ut att vara huggtänder
blottade käkar
troligen är de försvarare
en del säger att havet äter på klippan
klipporna
en del säger
inte en del
jag
att de tager varandras hand
och vem vet kanske är de tillsammans en sådan där
hängbro
vilken bär huset med de nio trösklarna

nåvälan
nåvälan
ännu brinner elden där i spiselkammaren
än doftar kitteln av örterna hon lägger däri

jag minns den unga kvinnan
hon vilken knypplade de vackra spetsarna
spetsbårderna
hon på vars högra axel
spindelmor lät trådarna rinna till knypplarna knyppeldockorna
jag minns hur knypplarna sjöng
jag minns bårderna
vilka är sömmade på överlakanen
vilka vilar i drömskåpet

jag minns hur hon ställdes här
i pilträdskorgen där på andra sidan av vallgraven

hur barnet i månskärans vagga
i sömnbladet sparkade av sig filten
hur barnarmarna mjukt fäktade i vinden
som om
som
om
barnet tvinnade trådar
stjärntrådar

det var i den stund månskäran i ett ögonblick skymdes av djupblå dimslöja bron fälldes ned med sjungande kedjor

den vilken vakar med stenarna såg korgen från torngluggens falkvingar
var det
en valnöt ett halvt valnötsskal
vad var det
så otydlig var synen
i det ögonblick månskäran skymdes av djupblå dimslöja

månskäran strök undan slöjan
nu lämnade han tornet
bredde ut falkvingarna
landade på bron över vilken han vandrade
till barnarmarna
vilka nu tydligt syntes fäkta i vinden

ömt lyfte han korgen till sitt bröst

månskäran omfamnade barnets ansikte

det barnet
minns jag

hur barnet övade stegen inom vakarens ömma översyn
hur barnet övade konsternas skönhet

lärdes av spinnerskorna trådarnas verkan
lärdes av väverskorna vävarnas mönster

det barnet minns jag

den stunden hon gavs knyppeldynan
var det havet begynte sjunga
sångerna

milda
ur djupen