Du ligger undangömd
Skaver mot det inre
Ibland smyger du dig fram

Våldtar igen. Skändar

Jag försöker strypa blodflödet
Du vet. Ur såret som egentligen alltid finns

Men som inte alltid känns. Lika öppet

Ditt ansikte är fastsmetat på min näthinna
Har blinkat hårt tusentals gånger
Men nog fan finns du kvar

Det är tur att livet är större än smärtan du orsakade
Att dagarna är innehållsrika och att jag har en fin familj

Jag tänker så när du dyker upp. Som ett äckel i min kropp

Att livet är så mycket större än du..