det var så
att jag vandrade nedför bergssluttningen
länge hade jag stått vid udden
där vid havet
vindarna ven
havet kom allt närmre
fötterna började gistna
ja stövlarna de sömmade mig kom till ålder
så jag drog upp fötterna
och det var en lustiger dans
ja jag dansade ett varv
barfota
innan jag sprang trots min ålder uppför bergets gräs
för visst var det gräs och är det ännu
kom till bergets topp
vilken fröjd att andas där
så rullade jag ysterlivat nedför berget
det var roligt må du tro
hade ju stått stilla så länge vi alla kan minnas
och visst var det rulla och ej vandra
landade så mjukt vid bergets fötter
inneslutna i mjuka jordar
mjuka jordar
med doftande ängsblomster
satte mig och doftade in skönheten

vad var nu meningen undrade jag
här kan jag ju ej sitta
månne behov finns annorstädes
så jag begynte vandra
inte i zick zack
även om korsstygn är vackra att sömma
nej jag tog mig en lov
och cirkeln bar mig
till en stuga
varur röken skimrade genom en cylinderhatt var det nog
nej en skorsten
dörren stod vidgavlad öppen
katten spann på trappan
och tröskeln vakade med kvistöga halvslutet

så kom där en man
med ett vackert brunt förkläde
händerna var fasta
robusta
vänliga
ögonen plirade
håret var vitt
visst blev de alla förvånade först
stugan katten trappan tröskeln och röken den hickade
medan mannen kliade sig lätt i kalufsens burr

hur kom du dig hit
just nu när jag behöver
just ett träd som du
sa skåpmakaren

ja
jag undrade
var behov av mig fanns
så här är jag
till vad

jo se hustru min behöver ett skåp
och jag skulle så gärna vilja ge henne detta skåp
just nu när hon är hos sin syster i västan passar det gott
kan du
är det ett behov du kan fylla

jo minsann det kan jag

den vilken levde i trädet
satte sig i skogsdungen
såg skåpmakaren sätta igång med det han behövde
allt medan skogens fåglar virvlade och sjöng
allt medan djuren iakttog hans värv med fröjdansljus

skåpmakaren
klöv
hyvlade
satte samman utan spik
pluggar brukade han
dörrar gjorde han med vackra snidade mönster
beslag med kläppar satte han dit
så putsade han skåpet mjukt och lent
smorde skåpet med olja
viskade in i vinden
nu hustru min
kan du komma

genast hördes steg komma allt närmre
hon kom med korgen fylld av frukt till älskad make

alla väntade med spänd förväntan
de hade gömt skåpet bak
vävar av alla de slag

vad är månne detta frågade hustrun

kanske är det ett linneskåp
med vikta lakan
vilka förtäljer linets väg
till långa svepande kjolar
vilka skördar bomullens vita molndrömmar
vilka målar lakanens väg

kanske är det ett linneskåp med dina vävda drömmar
kanske är det ett linneskåp med vikta blad
ark samlade med röda sidenband
ark vilka är
dina förverkligade drömmar i
medvetenhets närvaro
älskade
hustru
min