fotbladen är dagens fäste
vristbjällrorna
skär
in





varför virvlar markerna runt fötterna
varför snurrar dagen utan förbarmande

en tornade söker lyfta mig ur
lugnets
frid






hamrar järnnaglar
på städet i smedjan
däri ässjan nu är glödande hav
driver kopparblad


bälgen
är min andning tagen ur rytm






du
andas
för fort


smeden lägger armarna runt mig
jämnar andningen




tonen


ber jag stilla tornadon
väckt av mitt oseende öga