Det här är min stund på dygnet, då jag ändå inte kan sova

Då kan jag hamna här timme efter timme

och läsa om livet och innehåll som mig berör

Ibland skriver jag själv något

Stundtals ofta, periodvis inget

Vissa nätter är jag inte här alls

Då har smärtan fått gro för mycket

Så mycket att jag inte förmår mig att starta datorn

Sen plötsligt utan förvarning så är jag här igen

Ibland undrar jag själv hur jag fungerar

Jag styrs oftast av det röda, den svepande skuggan

Ångesten och molnet inom mig

Klockan tickar och timmarna rinner så på

Ty det här är min stund på dygnet, då jag ändå inte kan sova