ur dimbladen stiger toner
hon med vidvingade kjolar
sitter vid stranden
drömvävar
spelar på harpans strängar

hon andas in körsbärsträdets
alla vandringar
hör honom lägga handen till
hör trädet lägga sig ned

hör honom
klyva trädet
snida med sked med kniv
ramen den vackra
hör bäcken porla
ur hans hjärta
han sänker händerna in
ber silversträngar in
spänner dessa i den vackra ramen

lyssnar till allts stämmor
stämmer mjukt
harpans
strängar

ur dimbladen stiger toner
hon med vidvingade kjolar
sitter vid
stranden drömvävar
spelar på harpans strängar

hennes stämma
ljuder ur havens vindar
kom sätt dig här vid
kjolens vida fåll

fållen är sömmad med skimrande sidentråd
stygnen är korsstygn
i vackra mönster

låt oss lyssna vari tonerna faller

gryningens
karmosinröda droppar

färgar himlar
marker
allts
skalor

hon lutar harpan till hasseln
vari fågel vit vakar dess stämma ren

låt oss breda ut våra händer
till värmande av tonernas stigande
låt oss lyssna till dimmans rörelse

varur
söker du människa det okända
vilket är det kända
se dimmans rörelse
upplev det dina händer
dina ögon känner
innan du stillade dig
kände du ej detta
det var
då
det du söker
det okända