skymning
sveper vida vingar
suddar med mjuka dun
skarpkonturer
ut

himlar andas glödande
in i skimrande röda toner


sakta vandrar lyktsläckaren
övar smygande
steg


skuggorna driver in mörka toner
bläckkruset det snidade
ur kristallen den givna
är i skärvor

natten är mörk
skärvor
kristallrosor
stiger

tänder nattens mantel

med smygande
gång


toner mörka
in driver
skuggorna

helar
bläckruset



de hade bilagt striderna
nedtecknat
underskrivit fördrag
med åskmoln dragandes i huvudstup

grävt ned stridsyxan
grävt upp den
tiofalt rört om gnistorna
glöden orkade ej resa sig ur



hon iakttog deras förehavanden i undrande
vari
striden
bestod



någon nosade
snusade
fann platsen
vari hon grävt ned stridsyxan
någon krafsade
med långa klor upp yxan
rev upp det hon bilagt
drev upp malströmmar
vilka hon
lugnat




hon ser gryningens droppar
glödande tårar
ur deras svidande strupar

hesa snörde de godorden
med flerdubbla hårdknutar
hällorna kvida i läderhudens smärta

hon sätter sig i nattens stjärnglödar
målar en fredstavla
i fridsfärger de kan läsa

ur marken däri stridsyxan vilar
spirar rosen ur hennes bröst