Varje dag är som den i går. År efter år så får du sår.
Ytliga och inre som gnager i ditt sinne.
I ditt minne fina stunder finns men det är slagen som du minns.
Ytliga slag de kommer och de går men de inre alltid består.
Han säger att du ska glömma och förlåta men i din ensamhet du gråta.
Du smärta och rädsla i ditt inre ser men din yta ler.
Ingen kan se att han behandlar dig illa alla bara tro att du ofta trilla.
Lögn efter lögn din mun kan tala men sanningen i ditt hjärta du ensam bevara. //