ur skirblå


skimrande

slöjor




stiga trädens tystsånger




ädelstenar
skrudar

ängens vinterdröm





i hennes bröst andas
sommarängen


fjärilar dansar
näktergalen
bär



rosens vita
blad i sin näbb




sjunger
dem

till


*


sakta
sänker

ljuset sig

in över ögonens slutna




vågor stiger
sjunker

sjunker
stiger




mockasiner
mjuka bär

kvinnan vilken sträcker
händerna




mötande in i
himlars gryningshymn

så tackar hon natten





minns

stjärnornas
stigklanger


*


mjuka sammetsmoln
lindrar ögonens smärta




händerna är
fallna

stegen är
släppta

orden är
jordade




täckta i
snörosors
diamanttårar





gräsets silvervippor
smeker hennes kind

där hon står



i trädön




i ängens mitt