En gång var jag full av ren fantasi
och kunde mätta ett helt kompani
av haikuhungrande soldater
på diktkonstens grönskande gator,
en lyrikens trogna bataljon,
så fasta och trygga i tron.

Men idag är jag sliten och trött
och sinnet är trubbigt och slött,
och allt jag får ihop
trots löften och hot,
känns bara så trist
på min förstukvist
med min bärbara dator
och dubblade hakor.

När jag skrev på papper en gång
blev orden till glädje och sång.
Nu är de blott strängar av ettor och noll
som irrar ibland digitala moln.

Så sitter jag här på Emporias trapp
och söker min tappade, skrynkliga lapp
med lösenordet till diktkonstens himmel,
bortom var ansiktsboks ytliga vimmel.

En gång var jag full av ren fantasi
men det var väl bara verbal onani.