det kan tyckas tjatigt
men jag fastnar

efter preparatet
gått ut, verkat ut

går jag in i mitt
igen

jag som tappar rösten
fast rösten finns därinne

den är ganska klar
min tanke är klar

om än långsam
eftertänksam



hur jag tacklar detta?
lyssnar stilla

väntar ännu en stund
räddningskåren rycker inte ut för intet

men jag klarar mig ju, som jag gjort förr
lämnar tiden åt stunden

tittar på den som om
den finns

erkänner den
konstaterar faktum

den går inte snabbare förbi

och jag är ganska stum