fingertonsleder
vad jag tycker
samt vad jag inte tycker
det har inte en betydelse
spelar ej en roll
det jag upplever
är mitt hjärtas röst
kan du höra den stämman vibrera
det vilar mycket smärta
i tårdalen
trädens fingrar
ser jag nakna
osmyckade
marker dricker snö
det porlar i hennes hjärta
beklaga icke sidenjordarnas strålar
snöfolken rör vid dina inre ögon
slår dig ej blodig söver dig icke avdomnad
i vintersömn dövar snöfolken dina yttre sinnen
beklaga icke snön kristaller tonar innerlighet i ditt inre
i silverbladets smältande stiger droppens istoner ut
befruktar markerna hennes hud med ljustoner
ur kristallträdgårdens månögon
hon löper i vinden med fria utslagna steg
fotknoppar är doften av hennes hjärtas röst
viker ut bladen i hennes takt i sjööga
hon andas dig jordflamma
fingrar snuddade vid mina
i en dag i en stund i en natt
morgonvandrare
aftonvandrare
vari
sveper
du
din mantel
nattvandrare
lys upp min stjärnväg
jag vill ej känna fingrar
röra vid min hud längre
de bränner
vänder
bladen i mina stammar
trädfamnen är öppnad
kanske hoppar jag ut från berget
platån däri jag i skogsstjärnor vilat mina vingar
det skulle jag vilja i tillit
tjärnens öga klarnar
min vilja är ej att skälva
i det rosenmolnen omfamnar mina ögon
i det livet kallar mig
därför där för sänker jag min stämma
in i
tystmelodier
räknar
fingertonsleder