Jag lägger mitt namn vid den onämnbara stadens gräns. Det är tyst. Dirigenten sover. Stjärnorna har gömt sig. Inte av vilja men av blyghet. Inför alla dessa samlade som fallit som änglar. I allt detta finns ingen ordning. Inga stenar att samla. Inga blad att vända. Men här finns liv. Och körsbärsträden blommar.