Det är så tyst så man kan höra en nål falla till golvet och orden fastnar någonstans på vägen.
Det vackra jag vill förmedla stannar halvvägs på en hal väg.
Det är som om tangenterna vill vara ifred, jag trycker och trycker men det blir inga bokstäver.
Det är så svårt att nå den som står på tå. Hur ska jag nå dit?
Det är som att en mur rests medan jag skrivit och skrivit, jag som trodde att muren rivits.
Det är väl bara att jag också tar på en rustning och drar ned visiret.