vintertranan
med saffransnäbben
andas fältens krokuskalkar






kyssta av
solögas vidseende

stilla dig
i mantel vitgnistrande





öppet snöhjärta
med svart pupill

skrider i fjällens bara ljus



blodsten i snöripas vidvinkel

stiger in i
bergets utsträckta hand





föres till
den vilken ligger nedbäddad i
granris samt fällar




doftkrus fyllda med enbär
tinar opaleldens låga





blodsten helar
vägens vinterapel

vari snöripan skänker
äppeldofter