snömolnet blickar
djupt in i skogen

ser spår
ännu ej täckta


granruskor undanvikna
hyssjar oron


snömolnet hör
isdroppar falla

svag höres
en ensamgråt

snömolnet drar på sig
de mjuka hjortskinnsstövlarna

tvenne bävrar
vandrar kvickt baklänges
är hennes snöskor
en tredje bäver
visar vägen


där vid kalhyggets nedklippta träd
sitter den vilken gråter med


varje isdroppe viskar
de når er ej
de når er ej

det kvarvarande andas
så är det
så är det