tolv mjuka dyningar
dyner
sju mjuka kuddvar
nio mjuka bolster
är
bädden

bädden i vilken de lagt pärlbruden
hyn hennes skimrar vit
stundtals i skimrandestigande rodnad
ur drömskovens fingernära





i det tjugoåttonde varvet
lyfter hon det nionde ordet
ur skogsvidas
höga
mjukbädd




med ordets låga i händerna
stiger hon med bara fötter

fyller lanternors
morgonrosenbågar



milda toners fägring
stäcker sig
sakta

rimfrosten smälter

synliggör
solspannets stigande



nu randas
morgonädelstens
silandeljus
strilande

morgondrömsdroppar