Vi sitter här tillsammans
ändå ensammare än någonsin
låtsas se oberörda ut
med ångestladdade leenden

ser på varandra i smyg
alla med samma undran
är det du?
eller jag?
som kommer ut med tårdränkta kinder

det måste ju höras, tänker jag
hur hjärtat rusar i panik
åh... denna väntan

någon närmar sig
vitrocken ropar mitt namn
reser mig sakta

medan kroppen närmar sig visshet
flyr själen åt annat håll
för att än ett tag vistas
i våndans väntrum